F Ä N G S L A N D E. Vanessa och Virginia berättar om systrarna Virginia Woolf och Vanessa Bell, författare respektive konstnär. Romanen utgår ifrån Vanessas berättarjag när hon skriver till Virginia för att förklara sin kärlek och sin sorg efter systerns självmord. Genom fragmentariska minnen växer det komplicerade och svårnavigerade nät fram som utgör grunden i relationen mellan syskonen, de äkta makarna, föräldrarna och deras barn, och mellan alla älskande. Vanessa och Virginia var varandras stöd under barndomen och även så i vuxenlivet. De älskade varandra innerligt och var beroende av den andres kärlek och bekräftelse, samtidigt som deras relation präglades av svartsjuka, rivalitet, bitterhet och svek.
»Att skriva måste vara en mycket lämpligare aktivitet för en kvinna. Det är bättre för kroppen och så länge man ser till att sitta rak i ryggen blir det ingen belastning. Det kan inte vara bra för Vanessa att stå dagarna i ända framför ett staffli. Har du tänkt på hur det påverkar din hållning?«
Jag ignorerar moster Minna. Jag vet att hon menar väl med det hon säger Jag ser dig ta fars kopp och ge den till henne. Det går inte att ta miste på ditt ilskna ansiktsuttryck.
Det är inte förrän senare jag inser hur arg du faktiskt blev. Till din födelsedag ber du far om en läspulpet så att du kan stå upp och skriva. Du vägrar gå med på att min konstform skulle vara mer krävande än din.
Det märkts att Susan Sellers har studerat Virginia Woolfs berättarteknik, som speglas tydligt i romanen. Hon målar upp en bild av två systrar som utgör varandras grund genom en sträng barndom präglad av plötsliga dödsfall inom familjen, glädjen i att senare få välja livskamrat, ankomsten av det första barnet och sorgen när kärleken förvandlas till likgiltighet. Obeslutsamma älskare fyller tomrummet, världskrig seglar förbi och samtidigt brottas de med varandras framgångar och konstnärskapets våndor och känslor av otillräcklighet.
På ett poetiskt och finstämt sätt väver författaren skildringen om två av historiens viktigaste kvinnliga konstnärer, och stora delar av innehållet är hämtat från det vi vet om systrarnas liv. Språket är vackert och ibland poetiskt, och översättaren har gjort ett bra jobb med att behålla den sköra men samtidigt kraftfulla ton och känsla som återfinns i originalet. Liksom med den engelska utgåvan sträckläser jag, och när jag vänder det sista bladet gör jag det med känslan av att till viss del ha lärt känna Vanessa och Virginia.
Vanessa och Virginia är utgiven bland annat på engelska, ryska, turkiska, spanska och holländska. I morgon kommer den svenska utgåvan från Ordfront, översättning av Eva Johansson. För att provläsa Vanessa och Virginia, klicka här.
»Att skriva måste vara en mycket lämpligare aktivitet för en kvinna. Det är bättre för kroppen och så länge man ser till att sitta rak i ryggen blir det ingen belastning. Det kan inte vara bra för Vanessa att stå dagarna i ända framför ett staffli. Har du tänkt på hur det påverkar din hållning?«
Jag ignorerar moster Minna. Jag vet att hon menar väl med det hon säger Jag ser dig ta fars kopp och ge den till henne. Det går inte att ta miste på ditt ilskna ansiktsuttryck.
Det är inte förrän senare jag inser hur arg du faktiskt blev. Till din födelsedag ber du far om en läspulpet så att du kan stå upp och skriva. Du vägrar gå med på att min konstform skulle vara mer krävande än din.
Det märkts att Susan Sellers har studerat Virginia Woolfs berättarteknik, som speglas tydligt i romanen. Hon målar upp en bild av två systrar som utgör varandras grund genom en sträng barndom präglad av plötsliga dödsfall inom familjen, glädjen i att senare få välja livskamrat, ankomsten av det första barnet och sorgen när kärleken förvandlas till likgiltighet. Obeslutsamma älskare fyller tomrummet, världskrig seglar förbi och samtidigt brottas de med varandras framgångar och konstnärskapets våndor och känslor av otillräcklighet.
På ett poetiskt och finstämt sätt väver författaren skildringen om två av historiens viktigaste kvinnliga konstnärer, och stora delar av innehållet är hämtat från det vi vet om systrarnas liv. Språket är vackert och ibland poetiskt, och översättaren har gjort ett bra jobb med att behålla den sköra men samtidigt kraftfulla ton och känsla som återfinns i originalet. Liksom med den engelska utgåvan sträckläser jag, och när jag vänder det sista bladet gör jag det med känslan av att till viss del ha lärt känna Vanessa och Virginia.
Vanessa och Virginia är utgiven bland annat på engelska, ryska, turkiska, spanska och holländska. I morgon kommer den svenska utgåvan från Ordfront, översättning av Eva Johansson. För att provläsa Vanessa och Virginia, klicka här.
__Frida
_____________________________________________________________________________________
Inlägg
Där väcker du min nyfikenhet. Jag har under en längre tid gått omvägar runt, och hamnat hos Virginia gång på gång. Läser själv fragment av henne, fast via Vita Sackville-West. Som om fler ville försöka greppa VW.
SvaraRaderaJa, jag har samma erfarenhet. Hon känns svår att ta sig an men jag vet inte varför. Hennes författarskap och hennes person fängslar fortfarande idag världen och litteraturen, vilket i sig är en intressant iakttagelse. Läs boken om du är nyfiken, den är speciell med sina brottstycken men resultatet är mer av en helhetsbild.
SvaraRadera__F