owlit

I dag utkommer en bok som jag hoppas ska resultera i en del spännande sus. Det är tidningen Fokus politikredaktör Torbjörn Nilsson som debuterar med De omänskliga. Delvis har den redan innan utgivningsdatumet väckt uppståndelse. Förra veckan hörde jag Fredrik Reinfeldt uttala sig i P1 om hur vissa samtal inom de svenska partierna borde få ske bakom låsta dörrar. Reinfeldt syftade just på Nilssons bok som har granskat tre av de största politiska skandalerna i Sverige under de senaste decennierna – folkpartiets dataintrång, tvisterna kring FRA-lagen samt splittringen inom SSU. Genom nästintill 200 intervjuer med bl a politiker och tjänstemän så skildrar Nilsson skandalerna ur några av de inblandades perspektiv.

Så varför skriver Torbjörn Nilsson De omänskliga? Avslöjandena är redan gjorda, de skyldiga har utelämnats och några har fått sona för sina brott. Han skriver för att ge skandalerna och svensk politik det sammanhang som det sällan finns utrymme för i media. Som författaren själv skriver i förordet: " Boken är tillkommen för att den var oskriven. Den vill inte avgöra vad som är gott och vad som är ont, den vill bara berätta."

Skandalerna illustrerar den mänskliga faktorn i politiken. Hur partiet kan bli en enhet som driver den enskilda politikern till att i vissa avseenden göra avkall på moralen. Ibland sker detta medvetet som då splittringen inom SSU resulterade i rena sabotage. Eller hur moralen ger vika för att man tror sig tjäna ett högre syfte (läs sitt parti) som då folkpartisten Per Jodenius loggade in på sossarnas interna forum för att ta del av motståndarnas valstrategier. Ibland kan det vara ren dumdristighet om mottagarna och nyttjarna av informationen sedan väljer att inte ifrågasätta var Jodenius fått den ifrån.

Torbjörn Nilsson moraliserar aldrig över politikernas handlingar. Däremot varvar han – asterix efter asterix – skandalerna med klassiska socialpsykologiska experiment och påvisar så vad grupptillhörigheten och strävan efter acceptens gör med det mänskliga psyket.

Han drar tänkvärda paralleller till USA där politikerna använder negativa kampanjer för att smutskasta varandra istället för att fokusera på sin egen politik, och understryker så att i Sverige är den politiska världen så mycket mindre att alla på sätt och vis är bekanta med varandra. Detta betyder att retsamheter och skämt som sker bakom de låsta dörrarna som Reinfeldt talade om, kan drivas upp till en nivå där de utåt sett passerat gränsen för länge sedan.

Jag måste ändå erkänna mitt något svala intresse för politik – om man nu kan och får ha det. Men det beror just på spelen – undvikande svar, förledande retorik och smutskastning. Vilket däremot innebär att jag applåderar De omänskliga för att försöka göra det obegripliga begripligt. Den mänskliga faktorn är något var och en kan relatera till, men det ger även mig en större medvetenhet om de politiska spelen i en valrörelse. Något som är desto mer aktuellt när vi just befinner oss i en. Torbjörn Nilsson skriver så pass bra att han dessutom gör det oförståeliga förståeligt och får mig att sukta efter fler böcker av detta slag. Det går dessvärre inte att komma ifrån att då boken når sin sista skandal – den om SSU – så falnar författarens tidigare så utmärkta språk och redogörelser av alla inblandade. Det blir något förvirrat. Till hans försvar är det dock den mest omfattande, både tidsmässigt och i antal inblandade. Man kan ana att boken blev färdig i hast.

_Ellen

De omänskliga utkommer i dag på Weyler Förlag. Se även Torbjörn Nilsson i samtal om boken tillsammans med Aron Etzler den 7 april kl 19 på Söderbokhandeln i Stockholm.
Dela

_____________________________________________________________________________________