S E R I E T A N K E. När Herta Müller fick Nobelpriset i litteratur förra året upptäckte jag de fina omslagen till hennes böcker. Jag tilltalas av tanken om en serie där färger och typografi går igen men där böckerna ändå är sina egna utan att bilda en homogen massa. Omslagen är originalen från tiden innan Nobelpriset, vilket är ganska ovanligt. De flesta förlag som gör Nobelpris-tryck brukar göra om omslagen för att skapa nya intryck för läsaren/konsumenten men också för att skapa en känsla av en sammanhållen serie. Kanske var det för att den känslan redan fanns som förlaget valde att behålla formen. Bra var det, hur som helst.
__Frida
Inlägg
Jätteläckra. Och som du säger, ändå med sitt individuella uttryck.
SvaraRaderaJag är särskilt förtjust i Andningsgunga. Den påminner lite om den bokkonst Ellen la upp för några veckor sedan där en man gjorde om gamla boksidor till tavlor genom att illustrera runt och med hjälp av orden.
SvaraRadera_F