owlit

走ることについて語るときに僕の語ること. Sista raden löper ut och jag stänger bokens pärmar. Det här var inte alls vad jag förväntat mig av Murakami. Men jag är inte heller besviken. Då man läser Haruki Murakamis romaner vet man aldrig vad man ger sig in i. Hans susande berättelser utspelar sig ofta bortom föreställningsförmågan, och till skillnad från mycket jag läst tänker man efteråt att det här liknar ingenting annat. Vad jag pratar om när jag pratar om löpning är författarens memoarer; tankar nedtecknade under flera års tid. Bokens kapitel tar avstamp i långdistanslöpningens charm och många smärtsamma, kluvna men.

Sedan början av åttiotalet har Murakami snört på sig löpskorna varje dag. Han har klarat över 20 maratonlopp och ett ultramaraton. Han har strategier för det mesta och brukar halvvägs byta till ett par skor i en halv storlek större för att ge sina svullna fötter utrymme. Han beskriver ett särskilt minnesvärt lopp där kroppen utmattades så fullkomligt att den hamnade i konflikt med hjärnan. Murakami snavade, greppade efter ett mantra att upprepa för sig själv medan han försökte tränga bort det mest upproriska. Efter en fruktansvärd kamp, beskriver han hur kroppen övertygas av hjärnan och takten han håller övergår till ett normaltillstånd. Murakami jämför känslan med att nå status quo. Kroppen strävar inte längre emot och istället börjar han undra om han någonsin kommer kunna sakta ned takten.

Långdistanslöpningen blir en metafor för allt man ger sig fanken på att klara av. För Murakami dras parallellen givetvis till författandet. När han valde att stänga sin jazzklubb i Tokyo för att helt koncentrera sig på att skriva var det inte enkelt. Hans noveller eller romaner har varit en kamp i likhet med det minnesvärda loppet, och aldrig något som flödat ut fingertopparna som han beskriver att några enstaka författare haft förmåga till, däribland Hemingway.

Det är alltid en njutning att läsa Haruki Murakami. Även om den här boken håller berättandet på plats i förankring till författarens faktiska upplevelser. Men språket flödar lika lätt som tidigare och kommer så alltid fortsätta. Det är det jag pratar om när jag pratar om Haruki Murakami.

Vad jag pratar om när jag pratar om löpning utkom i maj 2010 på Norstedts.

_Ellen

Dela

_____________________________________________________________________________________