owlit

F O S T E R L A N D. 1976 står 6-åriga Dilsa Demirbag på Arlanda med sina två småsystrar i var hand och med mamma bredvid, bärandes på lillebror. Mot dem kommer en man. Det är Dilsas far. Det var så länge sedan han begav sig från Turkiet till det okända Sverige för att arbeta för att kunna försörja familjen i hemlandet. Dilsa känner inte längre igen honom. Med stora ögon betraktar systrarna sedan landskapet som drar förbi utanför under sträckan mellan flygplatsen och lägenheten i Flogsta. Det blir starten på en kluven resa – kollisionen mellan kulturer och kanske främst hur en familj klyvs isär till att helt gå sönder.

Jag finner något intressant med Dilsa Demirbags andra bok. Det är hur en självbiografi med författaren i huvudrollen kan komma att handla om någon helt annan. Den mest rörande konflikten skildras i det skymda och rymmer Dilsas mor, familjens knytpunkt. Hon gör allt för sin familj, arbetar, lagar mat och städar ständigt lägenheten som resten av familjen flyr. Fadern en vänsteraktivist som omfamnar det demokratiska Sverige, bryr sig föga om familjen utan brinner för politik och dans om kvällarna. De tre systrarna integreras i det svenska samhället, lär sig svenska utan svårigheter och glömmer Turkiet allt mer. Alla finner sin plats förutom modern.

Till detta hör att familjens vistelse i Sverige endast skulle vara för en kort period. Tills det att de fick ihop pengar att flytta tillbaka till Turkiet och köpa ett hus. Vad som har varit en uttalad plan, blir mer och mer ett uttryck för moderns bakåtsträvande. När det senare uppdagas att svärfadern som förvaltar familjens sparpengar, har spenderat allt på sin nya fru och livsstil, börjar äktenskapet verkligen smulas i fogarna.

Fosterland av Dilsa Demirbag-Sten utkom nu i maj på Albert Bonniers Förlag.

__Ellen