L I L L A S T J Ä R N A. Sveriges egen motsvarighet till Stephen King, John Ajvide Lindqvist, kom i dagarna med en ny roman, Lilla stjärna på Ordfront. Romanen handlar om två flickor, en extraordinär och en alldaglig, obetydlig. Båda två ställer sig frågande till tillvaron, bryter sociala normer och skiljer sig från mängden - den ena genom att inte passa in, den andra genom att försöka bryta sig loss. De växer upp på varsitt håll men delar ändå namn, poesi och ensamhet. De möts genom internet som av en slump, och mötet är avgörande för hur resten av handlingen utspelar sig.
Ajvide skriver, som vanligt, fantastiskt. Han har en förmåga att förankra sina berättelser i en vardag och verklighet som känns trovärdig, som att det skulle kunna hända vart som helst i Sverige oavsett om det handlar om vampyrer eller en massaker utförd av tonårsflickor. Lilla stjärna växlar mellan vardag och skräck, hopp och förtvivlan. Det skär i mig när jag läser om de båda flickornas uppväxter, vad de går igenom och jag ryser vid tanken på hur många som delar känslan av att vara en del av interiören, obetydlig, en del av scenerierna och inte av händelserna. Men det är ändå någonting som gör att Lilla stjärna inte sätter sig, inte når upp till samma spänningsnivå som till exempel Människohamn eller Låt den rätte komma in. Jag vet inte om det är för att mina förväntningar är höga eller om boken får dåliga förutsättningar redan från början (jag läser den halvliggandes i ett bussäte under 5 timmar). Den har allt den borde ha, men ändå sugs jag inte in till den där platsen som existerar mellan sidorna.
Stort plus till förlaget och författaren för mycket roligt extramaterial, så som intervjuer, tjuvläsning och Spotify-listor. Mer sånt :)
__Frida
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar