owlit

L Ä S L U S T. Jag funderade häromdagen vad som väckte min läslust? Det var säkert ett gediget underarbete från mina föräldrars sida med godnattsagor med en ansträngande insats för att få till ett skådespel av röster eller bara huvudet vilande på en arm. Jag minns så väl mina favoriter: Sagan om det röda äpplet av Jan Lööf, Lillasyster Kanin av Ulf Nilsson och Eva Eriksson och Sagan om den lilla farbrorn av Barbro Lindgren. På landet läste vi alltid samma gamla bok från 60-talet – när Lisa och Lena hade röda hund av Grete Janus Hertz. I lågstadiet då jag stakade mig fram på stavelserna slukade jag Hjältar och monster på himlavalvet, i den makliga takt som var möjlig. Jag gillade att läsa – men det var ändå något som förekom mest i skolan och inte så mycket på fritiden. Vid tolv års ålder kom dock brytpunkten. Jag minns en bok särskilt som jag tror hade väldigt stor betydelse. Godnatt Mister Tom av Michelle Magorian. Det intressanta är att det är flera jag talat med som har haft precis samma erfarenhet av precis samma bok. Förmodligen beror det på helt logiska sammanhang – att det är en bok man gärna introducerar för barn i den åldern. Godnatt Mister Tom handlar om den lilla pojken Willie som under andra världskriget evakueras till landsbygden. Han inkvarteras hos enstöringen Tom Oakley i den lilla byn Little Weirwold och möts av en vänlighet han är helt ovan inför. Jag får en sådan lust att läsa om boken igen bara för att försöka förstå vad som var så fantastiskt för det tolvåriga jag.

_Ellen

Dela
_____________________________________________________________________________________