När jag läste Pontus Herins uppmärksammade bok I Djursholm och Tensta kindpussar vi varandra för ungefär ett år sedan, hade OWLIT ännu inte blivit verklighet. Så jag vill ta tillfället i akt att yttra några ord om boken då Dagens Nyheter i dag intervjuar författaren. Intervjun ligger under temat Valet i Stockholm 2010, och förmedlar Herins personliga upplevelse av hur segregationen "klyver" Stockholm itu, och vilka likheter som trots allt finns mellan Tensta och Djursholm.

I Djursholm och Tensta kindpussar vi varandra – handlar om Pontus Herin själv som med sambo och sonen Elliot säljer bostadsrätten på Kungsholmen för att flytta till Tensta. Han vill stilla sin nyfikenhet och trotsa fördomarna om den invandrartäta förorten. I dag bor ca 17 000 människor i Tensta, var av ungefär hälften står utanför arbetsmarknaden och där medelinkomsten är hälften så stor som på Östermalm.

Scenariot var givet redan från bokens baksidestext. Överklasskille flyttar till förorten, upptäcker att här finns det problem men ändå värme och härliga människor, överklasskillen börjar trivas och tvingas försvara förorten från överklassvännernas trångsynthet, överklasskillen flyttar från förorten. I början ska man ogilla Herin för hans inskränkthet, och till sist inse varför han flyttar därifrån även om han till stor del trivs. Som han säger till DN: "Framförallt för att jag inte vill att mina barn ska gå i en skola där de är de enda etniska svenskarna." Hur mycket han än önskar att han inte kände så, så är det ett problem.

Trots bokens förutsägbarhet så efterlyser jag fler böcker som denna. Man tvingas möta sina egna ogrundade fördomar, men framförallt sätts "invandrarbegreppet" i perspektiv.
Herin belyser de fördomar som även finns inom Tensta mellan de olika invandrargrupperna och man inser just hur förskräckligt generaliserande vi accepterar att media är.

_Ellen
Dela
_____________________________________________________________________________________

2 kommentarer:

  1. Och förhoppnignsvis öppnar det för en nyansering av de problem och frågeställningar som finns omkring förorter likt Tenta.

    Jag gillade också boken. Jag tyckte faktiskt att den var lite exotisk (fy mig!). Framförallt tycker jag att Herdin är väldigt modig som på detta sätt ställer sig rätt så obekväma frågor och tvingas möta sina egna fördomar. Vi behöver prata om detta, istället för att säga "jamen jag skulle nog kunna bo i Tensta, fast jag känner ju ingen där" osv.

    Jag gillar att han erkänner att saker är komplicerade, och att det känns jobbigt, men... ja han gör i alla fall någonting åt saken. Öppnar för någonting vidare...

    SvaraRadera
  2. Jag håller med dig (utan att ha läst boken). Jag tror att vi är mycket mer fördomsfulla om de här förorterna än vad vi är medvetna om och vill erkänna för oss själva.

    Det är tråkigt att det är så, tänk så bra det skulle bli om vi kunde ta tillvara på all kunskap som ändå finns... Men svårt är det. Tyvärr.

    __F

    SvaraRadera