owlit

Jag läste Metro imorse på väg till jobbet, och hittade en intressant artikel som inleddes med orden; "Sveriges författare slår knut på sig själva för att nå ut till nya läsare. Björn Ranelid läser kylskåpspoesi på Ikeas hemsida, Björn af Kleen låter sig bjudas hem till folk för små, intima uppläsningar och Martin Johanssons böcker kompletteras av både blogg och Youtubeklipp." (Metro måndagen 2010-03-01, s. 12)

Efter lite research så kan jag bekräfta att det stämmer. Nyfiken? Klicka här för att lyssna på kylskåpspoesi, här för att kolla upp af Kleen, och här för att kika in på brödbloggen.

Jag tycker att Metro är något nedlåtande då de beskriver det som att författarna slåt knut på sig själva för nya läsare. Att Ranelid läser poesi känns inte speciellt främmande (ok, även om det här är för Ikeas kommersiella syften), att kunna boka en författare för boksamtal vore helt underbart och öppnar upp för en ny, spännande interaktion mellan författarna och läsarna, och Martins blogg existerade långt innan hans bok gjorde det. Att den används som ett komplement för boken ser jag bara som ett exempel på ett förlag som är smarta nog att utnyttja befintliga marknadskanaler.

Vad tycker ni om det här, säljer författarna ut sig och nedvärderar litteraturen eller är det bara nya, intressanta vägar att marknadsföra och förmedla?

__Frida

Dela

_____________________________________________________________________________________