owlit

Jag måste erkänna att jag varit lite rädd för den här boken. Fånigt men sant. Den har legat hemma och känts spännande men samtidigt svår (en förutfattad mening baserad på följande variablar; författaren är fil.lic i matematisk fysik, hon är nästan lika gammal som jag - prestationsångest, det är en versroman om partiklar, atomer och liknande). Men trots allt detta och det faktum att jag och fysik aldrig riktigt blivit goda vänner så blir jag och Osäkerhetsrelationen det.

Helena Granströms roman kretsar kring N, E, B och S. Bakom bokstäverna finns giganter som Albert Einstein, Niels Bohr och mannen som la fram osäkerhetsrelationen; Werner Heisenberg. Genom dem och genom språket försöker Granström att gestalta händelser, känslor och skeenden som egentligen ligger utanför språkets ramar. Hur gör man för att beskriva någonting som inte ryms inom vår vokabulär? Lösningen är en versroman - handlingen finns där, men med metaforerna skvalpandes kring fötterna och med kvantfysiken i ryggen, för att försöka nå längre än vad orden räcker.

Och även om jag verkligen inte förstår allt, eller kanske inte ens någonting, så lämnar Osäkerhetsrelationen ett avtryck när jag läst klart, ett intryck och en känsla som det, passande nog, är svårt att sätta ord på.

"Vad vet man? Om elektronen vet man: om den alldeles nyss var här, så var den alldeles nyss här.
Var är den nu? Om detta vet man ingenting.

Vad vet man om en värld som bara låter sig beskrivas med ett kanske?
Vad vet man om en värld som ibland lydigt ställer sig på vågen - men som i nästa stund ställer sig på huvudet?"

Osäkerhetsrelationen är Helena Granströms andra bok och gavs ut av Natur och Kultur i februari i år . Den första boken "Alltings mått" kom ut 2008 på Ruin. Vill du läsa mer om boken, klicka här.

__Frida
Dela

_____________________________________________________________________________________