pic: Terri Gelenian-Wood
D A G E N E F T E R. Irina lever i London tillsammans med Lawrence, sin man i alla hänseenden utom de juridiska, sedan tio år tillbaka. Deras förhållande är stabilt, tryggt och bekvämt – men Lawrence är känslomässigt distanserad och liknar mer och mer en vän än en älskare. Irina arbetar som illustratör och genom jobbet kommer hon i kontakt med författaren Jude och hennes man, den världsberömde snookerspelaren Ramsey Acton. De äter traditionsenligt middag tillsammans på Ramseys födelsedag under flera års tid, och så ett år har Ramsey och Jude skilt sig, och Lawrence är bortrest. Irina och Ramsey äter pliktskyldigt middag tillsammans som vanligt, trots att deras förhållande alltid varit lite kyligt. Under kvällen upptäcker de nya sidor hos varandra och plötsligt står Irina framför ett val: att villigt låta sig förföras av Ramsey eller avbryta det hela, gå hem och skylla på för mycket alkohol.
Och ändå hade det inte behövt vara något märkvärdigt beslut. Fulla, mindre nogräknade festprissar gjorde ofta saker sent om nätterna som de bad om ursäkt för nästa morgon med ett förmildrande fnitter. Men att förminska den sortens ögonblick var något som andra kunde få ägna sig åt. För Irina visste med absolut säkerhet att hon nu stod vid det allra mest avgörande vägskälet i sitt liv.
”Jag höll nästa på att glömma”, sa hon med ett darrigt leende.
”Grattis på födelsedagen.”
Lionel Shriver låter Irina fullfölja båda valen – hon både stannar hos Ramsey och går tillbaks till Lawrence. De båda parallella berättelserna spelas upp i vartannat kapitel, vilket till en början håller på att göra mig vansinnig, men tar avstamp i samma händelser. Just det är en av det mest intressanta aspekterna av romanen, hur Irina, beroende på val, ser samma händelser på helt olika sätt. I ena versionen håller Lawrence på att gå henne på nerverna, och i den andra är han den mest fullkomliga person hon vet.
Ska jag vara ärlig tog det ett tag för mig att fångas i författarens värld, och den enda anledningen till att jag fortsätter att läsa efter kapiteluppdelningen gjort entré är att Vi måste prata om Kevin är så fullkomligt lysande. Någon som har skrivit så bra borde inte kunna, eller tillåtas, misslyckas med den här texten. Och till slut, jag vet inte om det beror på mig eller på Lionel Shriver, så lossnar det. I baksidestexten står det: Dagen efter berör alla som någon gång stått inför ett svårt val – och jag kan inte annat än att hålla med.
Dagen efter av Lionel Shriver gavs ut av Ordfront 2008.
Och ändå hade det inte behövt vara något märkvärdigt beslut. Fulla, mindre nogräknade festprissar gjorde ofta saker sent om nätterna som de bad om ursäkt för nästa morgon med ett förmildrande fnitter. Men att förminska den sortens ögonblick var något som andra kunde få ägna sig åt. För Irina visste med absolut säkerhet att hon nu stod vid det allra mest avgörande vägskälet i sitt liv.
”Jag höll nästa på att glömma”, sa hon med ett darrigt leende.
”Grattis på födelsedagen.”
Lionel Shriver låter Irina fullfölja båda valen – hon både stannar hos Ramsey och går tillbaks till Lawrence. De båda parallella berättelserna spelas upp i vartannat kapitel, vilket till en början håller på att göra mig vansinnig, men tar avstamp i samma händelser. Just det är en av det mest intressanta aspekterna av romanen, hur Irina, beroende på val, ser samma händelser på helt olika sätt. I ena versionen håller Lawrence på att gå henne på nerverna, och i den andra är han den mest fullkomliga person hon vet.
Ska jag vara ärlig tog det ett tag för mig att fångas i författarens värld, och den enda anledningen till att jag fortsätter att läsa efter kapiteluppdelningen gjort entré är att Vi måste prata om Kevin är så fullkomligt lysande. Någon som har skrivit så bra borde inte kunna, eller tillåtas, misslyckas med den här texten. Och till slut, jag vet inte om det beror på mig eller på Lionel Shriver, så lossnar det. I baksidestexten står det: Dagen efter berör alla som någon gång stått inför ett svårt val – och jag kan inte annat än att hålla med.
Dagen efter av Lionel Shriver gavs ut av Ordfront 2008.
__Frida
Dela
_____________________________________________________________________________________
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar