owlit

O N T H E R O A D. Jag fortsatte min manlig-amerikansk-författare-från mitten av 1900-talet-odyseé med den klassiska On the Road av Jack Kerouac. Romanen skrevs -51 men publicerades inte förrän -57 och bygger på författarens egna resor över den amerikanska kontinenten. Recensionerna var strålande och romanen har kallats för efterkrigstidens mest betydelsefulla beatnikskildring.

On the Road följer huvudpersonen Sal, som reser kors och tvärs över USA under en period i mitten av 1900-talet. Ibland reser han ensam, och ibland med vännen Dean Moriarty. Tillsammans och var för sig upplever de landet från New Yorks stadslandskap till öknen i Mexiko (ja, jag vet att det inte ligger i USA - boken tar en avstickare), de pendlar mellan hopp och förtvivlan och drivs omväxlande av kärlek, galenskap, tristess och äventyrslusta. Flickvänner, fruar, alkohol, droger och diverse lösa arbeten avverkas på band och binds samman av till synes oändliga vägsträckor som tillryggaläggs liftandes eller i egen bil.

Just den här romanen har faktiskt aldrig lockat mig särskilt mycket, jag har fördomsfullt sorterat in den i kategorin för "typiskt manlig" litteratur. Efter att ha läst sista sidan kan jag inte direkt säga att jag hade fel i mitt antagande, men kan också konstatera att det kanske inte behöver vara en negativ sak. I början irriterade jag mig en smula på Kerouacs språk, meningsbyggnaden är inte helt som den brukar, men när jag väl hade vant mig fängslades jag av berättelsen om Sals halsbrytande och smått galna resa tvärs över Amerika, och skildringen av en generations förutsättningar i möjligheternas land. On the Road beskriver en värld som är mer begränsad än den idag - men samtidigt också mer tillåtande. Jag vill efter avslutad läsning genast stuva in mitt pick och pack och goda vänner i valfri bil för en egen roadtrip, om det beror på mig som person eller på Jack Kerouacs berättande låter jag vara osagt.

__Frida
Dela
_____________________________________________________________________________________