owlit

T H E O L D M A N A N D T H E S E A. Insåg för ett par månader sedan att min litterära kunskap har ett stort hål (inte det enda ska erkännas, men det här är det enda som är väsentligt i sammanhanget) - de amerikanska, manliga författarna Hemingway, Steinbeck, Kerouac och Co. Visst har jag läst dem, men ändå förhållandevis lite med tanke på vilket inflytande deras verk haft på litteraturen, tiden och världskanon. Nog om detta, jag köpte The Old Man and the Sea av Hemingway, och skred till verket.

The Old Man and the Sea skrevs 1951 och publicerades -52. Historien utspelar sig under några få dygn där vi får följa fiskaren Santiago. Han är gammal, börjar bli trött och lever ett enkelt liv. Santiago har gått 84 dagar utan en enda fångst vilket har lett till att hans lärling och enda sällskap, pojken Manolin, har tvingats byta båt eftersom hans föräldrar inte längre tror på den gamles fiskeförmåga. Santiago är övertygad om att hans lycka kommer vända och beger sig åter igen ut på havet. Han får en jättelik marlin (liknande svärdfisk) på kroken och en lång och utdragen kamp inleds. Fisken drar båten längre och längre ut till havs, och den gamle mannen väntar tålmodigt på att djurets krafter ska sina. De kämpar mot varandra under två dygn, och på den tredje dagen är det med sorg i hjärtat som mannen dödar fisken. När han fraktar fångsten tillbaks till byn blir han attackerad av hajar och när han skadad, helt utmattad och utan vapen äntligen når land återstår bara stjärten, huvudet och ryggraden av den tidigare så majestätiska fisken.

The Old Man and the Sea är skriven med Hemingways karaktäristiskt karga prosastil, och sidorna är ganska få (112 st för att vara exakt). Jag tar med mig boken till stranden, tillsammans med ett gäng andra, med tanken att den kommer ta en timme eller två att läsa igenom. Till min förvåning upptäcker jag att berättelsen, omfånget och det enkla språket till trots, kräver ganska mycket energi från min sida. Någon vecka och många pauser senare har jag äntligen läst färdigt och intrycket är följande; ´fantastisk´ följt av ´jag måste ha missat någonting´. Känslan av att boken kan läsas på ett tredje plan är det många innan mig som haft, och det finns hyllmeter efter hyllmeter med avhandlingar och analyser för den som vill fördjupa sig. Jag väljer dock att låta bli och stanna kvar i min första känsla. Fantastisk.

__Frida
Dela


_____________________________________________________________________________________