O Ä N D L I G . Jag tillhör dem som hellre köper böcker än lånar, ett faktum som har diskuterats mer än en gång. Många är som jag, men minst lika många är de som argumenterar för att de flesta böcker bara läses en gång (ibland kanske fler, men de titlarna är ofta lätträknade) och att det då är onödigt att köpa boken när man istället kan låna den. Förutom det faktum att jag gärna läser om och att böckerna sedan blir ett inslag i inredningen tycker jag om själva känslan av dem. Att ha dem. Att kunna titta på dem och komma ihåg vad de handlar om, dra mig till minnes var och när jag läste dem. Hur mitt liv var. De blir som påminnelser över det som varit, spikar att hänga upp minnen på. Och det har varit en fundering jag har haft kring de digitala böckerna. Hur kommer min bokhylla att se ut om pappret och trycksvärtan byts mot en skärm och ettor och nollor? Kommer jag kunna få samma känsla av titlar, författarnamn och omslag? Ska man ha en hel vägg där titlarna förflyttas runt och sorteras efter behag, ständigt närvarande eller blir det som en tv som man slår på när man känner för det? Tanken har inte direkt lockat mig, för mig är boken fortfarande en fysisk företeelse som rymmer så mycket mer än själva texten inuti, men till och med jag blir tilltalad av tanken på en oändlig bokhylla ...
__Frida
_____________________________________________________________________________________