I SVTs morgonsoffa tipsade Jessica Gedin om en brittisk studie som kartlagt våra ovanor när det kommer till litteraturen, och resultatet är något förvånande. Känner du igen dig i något av följande?
65% hävdar att de läst en bok de aldrig ens har öppnat, överraskande nog var det hela
48% som ljög om att de läst George Orwells klassiker 1984, tätt följt av Tolstojs Krig och Fred (34%), James Joyce´s Odysseus (25%) och Bibeln (24%).
62% erkänner att de viker hundöron på sidorna istället för att använda bokmärken.
14% säger att de regelbundet skriver anteckningar i biblioteksböcker. Men roligast av allt är antagligen att hela
48% köper böcker för att ge bort i present - men faktiskt läser boken själv INNAN de ger bort den :)
Är det någon som känner sig träffad?! Owlit får erkänna att vi mer än gärna viker hundöron, men sen när blev det ett tabu?
Läs om studien i The Guardian här!
__________________________________________________________________
Inlägg
Jag har läst 1984 men ljuger gärna om Krig o Fred och Bibeln. Hundöron liksom anteckningar i biblioteksböcker har varit tabu för mig i evigheter, det är ohyfsat! Men jag har gått över till att göra det i (egna) pocketböcker. Aldrig i inbundna. Läsa boken innan man ger bort den, ja, absolut, men det är ju bara bra!
SvaraRaderaMarcus
Jag har aldrig kunnat ljuga om något jag inte läst, men nu ska jag med gott samvete börja ljuga om att jag tagit mig igenom bibeln. Däremot har julklappsböcker gärna fallit offer för en tjuvläsning. Oftast har man en kasse full med nyheter, och trixet är att vänja ögonen att läsa i en slags nedåtlutning, för att man inte ska behöva slå upp pärmarna helt och hållet. Jag kan hålla med om att det är bra att veta vad man ger bort!
SvaraRadera__Ellen
Viker alltid och skamlöst (är det ens skam?) hundöron, även i böcker jag lånat.
SvaraRaderaJag funderade just på det där med hundöron. Jag tror det kan upplevas förbjudet i inbundna böcker, men i Sverige har vi ju pocketböcker som man ser som en slit&slängprodukt..
SvaraRaderaJag har aldrig medvetet (men kanske omedvetet?) ljugit om böcker jag läst. Däremot har vissa en tendens att fördunklas i minnets mörkare vrår så det kan ha vållat en och annan felsägning... Hundöron är jag en frekvent användare av, men bara i egna pocketböcker. De är som sagt mer slit-och-släng och kanske inte något jag tror ska bevaras för eftervärlden. Däremot verkar jag vara ensam om att INTE tjuvläsa böcker jag ska ge bort?! Jag brukar skamlöst kräva att få låna dem när mottagaren läst färdigt. Ibland till och med innan...
SvaraRadera__Frida
Egentligen ljuger jag inte om att jag läst böcker, men Bibeln har hamnat där några gånger när jag har dragit till med något i nån diskussion. Ambitionen är att läsa större delar av bibeln för att kunna säga just "jo, jag har läst bibeln så jag vet vad jag snackar om". Typ. Vika hundöron i andras böcker, det skulle jag anse som omåttligt irriterande. Men jag lånar aldrig ut böcker. Det är bättre att ge bort dem, man får dem aldrig tillbaka (och jag lämnar dem aldrig åter heller).
SvaraRadera