A P R O P Å. Läser Pia Huss artikel i DN från i måndags Pippi är på rymmen från sig själv. Sammanfattningsvis är det oroande ord över hur kommersen urvattnar våra barnboksoriginal, där Pippi, Mumin och Puh har blivit både plastfigurer, klädmärken, tv-serier, porslin, dockor, leksaker och spel. Jag förstår att man på momangen hamnar i försvar – men inte direkt för originalen i sig utan snarare för de författare som inte längre kan förvalta användandet av deras älskade figurer. Däribland Astrid Lindgren, Tove Jansson och A.A Millne – man undrar självklart vad de hade sagt om de kunde uttala sig.
Visst kan det vara tråkigt att det inte alltid är förlagen eller licensinnehavarna som tjänar pengar på kringprodukterna, utan att de faller i annans ficka när figurerna lånas ut. Men, jag förstår inte riktigt problemet med urvattningen ändå. Främst är det väl upp till konsumenten att avgöra vad som är viktigt med figurerna, vare sig det är boken som blev ursprunget till kommersen eller om det är ett porslins-set. Att vi sedan som konsumenter har ett behov att köpa allt som skapas kring denna figur, kanske även till den gräns att barnet tröttnar, det är väl vårt eget ansvar och inte kan man väl klandra någon i dag för att tjäna pengar på vår dumdristighet.
Enligt Pia Huss artikel är det olika hur kringprodukternas framgång förhåller sig till bokförsäljningen. Men i vissa fall som Tre Sandberg AB som säljer bl a Spöket Laban , Långa Farbrorn och Tummen – står kringprodukterna för 90 % av försäljningen och böckerna 10%.
Barnboksoriginalen är våra heliga kor men jag vill mena att barn självklart tröttnar på sagorna oavsett om man äger alla eller ingen av kringprodukterna. Om kvaliteten ligger i boken är det väl upp till licensinnehavarna att förvalta just vidareproduktionen av böckerna och jag har svårt att se hur böckerna status skulle svikta så länge vi fortsätter läsa dem för våra barn.
Läs gärna hela artikeln här!
_Ellen
_____________________________________________________________________________________